Ska jag falla, då ska det finnas tid att falla fritt.
Mindre än en minut innan vi ska på scen börjar självklart Vendelas ben blöda. Vad annars skulle hända liksom, så alla blir lite smått panikslagna men det löste sig iallafall. Och vi är bäst, så det så, även om inte riktigt allt gick som det skulle, men sådant ska man inte erkänna!
Jag får väl även erkänna att jag inte är speciellt pepp på stadsfest längre, hade hellre suttit hemma med mitt täcke och tittat på film, haha. Men jag ska pallra mig ner och se Melissa iallafall, sedan får jag väl åka hem igen om jag inte pallar mer.
Kommentarer
Trackback
